Tänk vad man kände sig liten när man satt på intervjun för antagandet för skolan och nu helt plötsligt två år senare och klokare så skall detta få ett slut.

Det känns verkligen konstigt men absolut inte ledsamt det är ju inte så att jag kommer att sakna personer i den klassen som jag skall lämna nu utan det här måste nog vara den enda klassen som jag inte kommer att sakna.

Det klart att det finns en och annan man säkerligen kommer att hålla kontakten med men inte fler än så, minns att när vi hade redovisningen av våra examensarbeten pratades det mycket om att folk tyckte att det skulle bli ledsamt och splittras medan vet ni vad jag och någon mer vi var kanske de enda som insett att sammanhållning det är ingen idé för ut och arbeta ensam de skall man då är det lika bra att sluta hålla varandra i handen i vad som än skall göras.

En i klassen tyckte att vi skulle samlas innan den stora avslutningen och äta jordgubbar och dricka champagne men varför liksom det är ju ingen student som tas men en examen tas och det är faktiskt skillnad på det.

Så nej tyvärr jag skall varken medverka i någon champagnefrukost eller någon avslutningsmiddag för så mycket har inte dessa personerna betytt för mig.

Så jag säger det igen om ingen redan nu räknat ut att jag inte kommer att fälla en tår imorgon för att KY-handel 8 skall ut i det verkliga livet.

"SJUNG OM EXAMENS LYCKLIGA DAR" trallalllaaaaaa