Jag reagerar alltid samma när jag vet att klockan springer iväg, blir en aning uppgiven för att väskor skall packas, de skall förberedas inför veckan, saker och ting skall gås igenom och det känns mer som om söndagen är till för att göra i ordning mer än att vila och ta de lugnt.

För mig har söndagen alltid förknippats med en dag man ser till att göra saker man skjutit upp, eller rensa i hemmet men tillslut blir klockan 21.00 och jag får lite panik över att de inte är lördag så jag kan vila ut en dag till.

Måste erkänna att jag är inne i en ganska så hektiskt period jag liksom har tappat en gnista motivation när det gäller jobbet och jag tror att de beror på att jag inte haft någon semester sen förra året och sådant sätter nog sina spår tyvärr.

Men sådant här kommer bara fram när jag tillåter mig att känna efter eller när jag har den tiden för det vill säga annars är det saker och ting som sker nonstop och då hinner jag inte reflektera över saker som är si eller så, utan de bara rinner på.

Ska snart göra i ordning mig inför bädden och det tar sin tid de skall läggas ansiktsmask, rengöring, peeling, ansiktskräm på, borsta tänderna, dubbelchecka så att allt är klart inför morgondagen, förbereda matlådan om man inte lyckats gjort de tidigare under dagen(men de har jag ju puuhh) och allt annat som kommer till på vägen.