Var hemma hos en polare innan idag och de är verkligen bara trassel i de förhållandet fattar inte ibland hur folk orkar hålla ihop även fast 10% är bra och 90% inte bra hur kan det vara möjligt att de små procenten är de som "räknas" och gör så att folk inte lyssnar till sitt inre och gör slag i saken.
Jag saknar verkligen inte allt vad bråk, tjat, gap och glåpord heter jag gör verkligen INTE det...
Blir helt slut på sådant inte för att jag är en konflikträdd person som säger ja amen åt det mesta no, no, no de är inte Sanna inte utan jag säger absolut som jag tänker och tycker sanningen är den bästa även om den ibland kan såra så är de tacksamt i slutet varför spola bort år på en person som man ändå i slutändan inte trivs med för att bråket tar överhanden.
Det är en del sådana förhållanden i min bekantskapskrets där de klagas och rats men likt förbannat är de sega att göra slag i saken v et inte riktigt vad de är som trycker dem, kanske rädslav att att "gå ensam på stigen" inte vet jag men hellre att de skulle göra de många utav dem än att fortsätta och vakna upp när de är 30 bast och undra vart livet flöt iväg?!
Kanske så att fler skulle tänka både en och två gånger om de verkligen känner sig nöjda med sin nuvarande livssituation eller om den bör ändras men allra viktigast är ju ändå att känna känslan av LYCKA känner man inte den bör man nog ta sig snarast se sig om efter saker och människor man kan omge sig med som får en på bättre tankar och kanske till och med känslor.
Jag må gå under namnet "miss dr phil" i vissa fall men helt ärligt borde de inte ligga i varje männniskas intresse att ta vara på sitt egna liv och se till att kunna få leva lyckligt när vi nu bara har ett enda liv att leva var och en?!
Som sagt mycket man inte begriper i denna twistade värld men, men.