What to say?! finner inte ord för vad jag känner inombord nu när man äntligen fått hopp om något ja då är de något jävla ting som trycker ner en liksom som att man inte kan andas.
Ringde de där samtalet i morses och fick verkligen bad, bad news typ de värsta på länge fast de slår ju inte helvetet som jag varit med om sen november...
Men liksom allt bara faller som korthus från att varit på topp till botten mellan där kan de gå riktigt snabbt att hamna i skiten...
Vet många som mår skit över vissa saker som de faktiskt inte kan förändra jag tror att självmordsstatistiken kommer att öka lavinartat och även många skilsmässor kommer att öka tack vare samhällets blåa regi.
Det komiska i allt detta är att jag känner en dum jävel som röstade på blått för att han trodde de var status att rösta på de eller rättare sagt för att många av dem han kände röstade så och nu sitter han arbetslös hahah gött åt honom...

Men jag är fan inte förvånad över hur dåligt folk kan må över sin situation många tvingas gå ifrån sina villor, sälja sina bilar jag tror detta bara har börjat de kommer helt klart att eskalera och ta fart.
Som tur är har man arbete men ändå liksom de finns ju allid folk som tycks kunna förstöra för en på ett eller annat sätt...
Sätta feta käppar i hjulet för en förnedra en dra ner en stor, stor ridå framför ögonen.

Idag är verkligen en sådan dag då mycket och många mår dåligt har jag förstått och även jag har vart lite down med tanke på de besked som nått mig under dagen så blir man less på skiten, målar upp en vision om att man skulle kunna ha de mycket bättre någonannanstans än just där man befinner sig.

Att Sverige skulle vara ett välfärdsland är lika med the biggest joke ever liksom här finns fan ingen demokrati någonstans kan jag ju säga.
Det är verkligen ett sjukt samhälle vi tvingas leva i med tanke på allt som råder nu kring den där jävla finanskrisen som tycks fortskrida...

Palla liksom!!!