trodde jag att ja skulle komma till den punkten där jag va tvungen att säga upp min lägenhet hemma i Borås.
Hela tiden hade planen varit att hyrt ut den i andra hand men när jag inte fann några vettiga människor så kändes de inte längre som ett alternativ.
Det är faktiskt med andan långt ner i halsen om ens i magen som jag nu kommit till de beslutet att de nog är de bästa eftersom jag en gång drog därifrån för att jag inte trivdes i Borås som stad egentligen finns de ju inget som håller mig kvar så varför ska en lägenhet stå på mig och kosta pengar helt i onödan?!
Det är inte värt det då jag faktiskt tagit klivet och har ett mål att jobba för.
Men som sagt ledsamt, men jag vet att när jag väl kommer hem på besök så får jag bo hos mina vänner i stan så ja slipper ränna ut i bushen till föräldrarna när andan faller in och man ska ut och göra Borås.

Men från början så trodde jag inte att jag skulle trivas så bra som jag gör här , istället intalade jag mig att de nog kommer bli att jag trivs ett tag men att jag sen vill hem men ikke då nu är det motsatt jag trivs jättebra här men saknar tryggheten fruktansvärt.
De man har hemma med alla vänner, familjen och allt finns hemma inget av de har jag här men å andra sidan är det en utamning som heter duga.
Och man lär sig så mycket om sig själv och om andra, de som från början tjatade om att Oslo va så bra och att jag borde komma hit DE har inte HÖRT av sig nångång vilket i det stora hela säger välldigt myhcket om dem.
Men Oslo är stort nog för att finna sig gooa vänner mig går det då ingen nöd på.
Har reda skapat mig ett kontaktnät...